Le Monde diplomatique VIII
Förord
Le Monde diplomatique utkommer här med sitt åttonde
nummer på svenska. Artiklarna utforskar som
vanligt en varierande skara frågeställningar både djupgående
och samhällskritiskt. Ett tema som dyker upp i
flera av artiklarna är demokrati – eller snarare bristen
på människors möjlighet att ta del av beslutsfattande,
trots att det handlar om frågor som har en direkt inverkan
på deras liv.
Detta gäller småbrukarna i Vietnam som tvingas flytta för att ge rum för nybyggen (s. 29) såväl som ursprungsbefolkningen
i Alberta, Kanada, där stora oljebolag
utvinner olja ur oljesandsmarker – med ödesdigra
konsekvenser för miljön och invånarnas hälsa
(s. 43). Bristen på demokrati utgör ofta också bakgrunden
till att samhällen disintegreras och stater kollapsar. Men då så kallade fragila stater ska räddas av
västliga makter ifrån förfall, tenderar just framväxten
av lokala demokrativisioner att ignoreras (s. 97). Demokrati är inte ett enkelt eller entydigt begrepp, men
det är inte heller ”fragil statlighet”. Snarare görs båda
till slagord i en kamp där det inte längre handlar om
att lösa sociala problem och konflikter. Alla medel står
till förfogande då väst försöker motverka staters kollaps
och modellera dem enligt exporterad demokratiuppfattning.
Ett ingrepp i demokratins namn för att
stabilisera fragila stater tenderar att bortse från lokal strävan efter självbestämmande.
De flesta har lämnats utanför då beslutsfattarna har
försökt hantera finanskrisens följder. Frédéric Lordons
artikel om hur krisen i finanssektorn har spritt sig till
den offentliga sektorn visar hur krisen nu används
som förevändning för att ytterligare expandera den
nyliberala politiken som i själva verket orsakat krisen.
Naomi Kleins chockdoktrin är enligt Lordon inte bara
relevant för fattiga länder som råkat ut för krig eller
naturkatastrofer; den är högaktuell i västvärlden idag
(s. 61).
I Finland har misstron mot regeringen fortsättningsvis ökat på grund av korruptionsskandaler. Regeringen
har lagt fram ett förslag om att bygga två nya
kärnkraftsreaktorer, trots att majoriteten av befolkningen
motsätter sig en utbyggnad. För närvarande
siktar riksdagen på att fatta beslut om utbyggnaden av
kärnkraft i början av juli, strax innan sommaruppehållet
– trots att många varnat för att behandlingen av
en så viktig fråga inte borde ske utan mycket grundlig
behandling. Senast den finska riksdagen samlades
i juli månad var för 50 år sedan (då för att behandla
notkrisen). Skälet till att man vill skynda på beslutet är uppenbar: man vill få frågan undanstökad i god tid
innan riksdagsvalskampanjerna kommer i gång i höst.
I Sverige enades den borgerliga alliansen under
2009 om att upphäva förbudet mot nybyggnad av
kärnkraft. Dessutom får befintliga kärnkraftverk ersättas
av nya. ”Vägen ut ur fossilbränslesamhället”, kallade den svenske statsministern Fredrik Reinfeldt överenskommelsen som föreslås träda i kraft den 1 augusti
i år.
I relativt små länder som de nordiska är medieutbudet
begränsat och rapporteringen blir lätt ensidig.
Vad gäller kärnkrafts-debatten i Finland visar journalistförbundets
undersökning att två av tre finländska
chefredaktörer ställer sig positiva till utbyggnaden.1
Le Monde diplomatique vill ifrågasätta den nordiska
energipolitiken samt hur de internationella klimat-förhandlingarna
och överenskommelserna formats. Därför
utkommer vi i höst med ett temanummer om klimat-
och energipolitik. För första gången kommer vi
dessutom att ha artiklar av såväl svenska som finlandssvenska
skribenter. Ha en skön sommar och fortsätt
alltså läsa Diplo också i höst!
(OB, AH, EN, AS, LS)
1. ”Media kannattaa ydinvoimaa”, Journalisti, 10/2010.
Upp
|
